svårt..
När jag läser Saras blogg känner jag mig maktlös man vill bara hjälpa henne i eländet men hur?
Ung tjej med cancer som dessutom har stor empati och kärlek för sin mormor mitt i allt elände, läs hur sjukvården ignorera hennes rädsla och låter henne vänta utan besked i veckor..
Sara
Själv har jag en annan grej - någon jag känner har gjort något dumt - alla vet i dennes närhet men ingen säger något till dennes respetive man vill ge personen en chans att själv erkänna men veckorna går och inget händer.
Hur gör man ska man "tjalla" eller inte???? Känns hemskt det är barn inblandade också.
Sitter här och äter japan -mix, i morgon kör jag ett skivstångs-pass kl. sju och innan dess ska jag hinna: hämta på dagis skjutsa till gympa hem och laga mat till barna-skocken suck och allt detta innan sju...
